Den stora robusta och muskulösa katten med yvig svans och halvlång päls, vilken den Norska naturen i århundraden skoningslöst avlat fram och fött upp med hjälp av isande kyla, snöstormar, piskande regn och hagelskurar, svält samt rädsla i de norska skogarna. Moder jord lät endast de kraftigaste och mest välanpassade djuren behålla livet, samt gav dem flera goda egenskaper för överlevnaden. Speciell päls med tjock underull, för att skydda mot kyla, och de långa vattenavvisande täckhåren, hängande över ryggen och utmed sidorna för att ge skydd mot regn och snår. För att de ömtåligaste delarna på kroppen skulle få mera skydd fick dessa mer päls, såsom krage, kindskägg, skjortbröst, knickers, tofsar under trampdynorna och den långa ludna svansen. Päls och ögonfärger brydde sig Moder jord inte så mycket om och gav Skogkatterna alla päls och ögonfärger som hon hade tillgängligt, dock ej siamesteckningen. Storvuxen och muskulös med lång kropp och höga ben, där bakbenen är högre än frambenen, är nästan ett måste för att klara sig i vildmarken. Skogkatten rör sig enormt smidigt och är en suverän trädklättrare. Javisst tar den sig ner för egen maskin, oftast då med huvudet före. Skogkattens trekantiga huvud påminner starkt om lodjurets. Med de stora toffsförsedda öronen, rovdjurets vilda blick från de stora något snedställda ögonen. Den kraftiga hakan och den raka profilen förstärker det vilda utseendet. Nu frågar du dig- Kan man ha denna katt som innekatt och sällskapsdjur? Svaret är otvivelaktigt JA. Skogkatten är mycket sällskaplig, kärvänlig och tillgiven sin ägare. Liksom alla andra katter har varje Skogkatt sin stora personlighet. Den är även lekfull och intelligent och småpratar gärna utan att för den skull vara högljudd. Pälsen är trots sin längd lättskött, men tova då och då vid pälsfällning kan förekomma. När skogkatten fäller sin päls, ja då fäller den och till slut ser den nästan ut som en korthårskatt där bara svansen och knickerserna visar att den är semilånghår. Sägnerna kring Skogkatten är många och den nämns tidigt i litteraturen som "Hulderkatten" eller "Trollkatta". I Oslo 1938 ställdes den Norska Skogkatten ut för första gången och bedömdes av en mycket begeistrad kattdomare vid namn Knut Hansen. På grund av 2:a världskrigets utbrott och dess efterverkningar, kom inte avelsarbetet för att bevara denna nationalkatt igång igen förrän 1972. År 1973 godkändes rasen i Norge efter att man enats om standarden. Katterna bokfördes i experimentstamboken och 1976 hade norrmännen ca 100 st katter registrerade. Samma år på FIFes årsmöte i Wiesbaden blev Skogkatten godkänd, dock utan certifikatstatus. Klokt nog gav sig inte norrmännen, med Fredrik Nordanne i spetsen. Till FIFes årsmöte i Paris 1977 hade de utrustat sig med ett rikt bildmaterial och dokumentation både från det Norska avelsrådet och från uppfödare, där tre generationer Skogkatt fanns dokumenterat. Rasen blev godkänd. Intresse fanns tidigt i Sverige för Skogkatten, men norrmännen ville först skapa en god stam, så det var bara 3:e och 4:e generationskatter som fick exporteras. 1977 kom den fösta Skogkatten till Sverige, Pans Tuppen.

Beskrivningen är kopierad från Skogkattslingans hemsida